Att inte passa in i mallen

Att vara lång är väl kanske inte det värsta en människa kan råka ut för, men jag måste säga att det faktiskt har varit jobbigt för mig genom åren. Så fort man inte passar in i mallen så blir det jobbigt av olika anledningar. När jag var liten så var det såklart så att jag blev retad för min längd och sedan är det den där känslan på biografen när personen bakom suckar irriterat eller ber mig ”hasa ner” lite på fåtöljen så att de ser. Det är ju inte för att jäklas med andra jag är lång, det bara råkade bli så!

Det finns massor av bra saker med att vara lång, men just bio är lite jobbigt för jag känner det typ som att jag förstör deras upplevelse av filmen. Sedan älskar jag ju också musik och att gå på konserter. Där är det bättre, för där rör man ju sig på golvet, men om jag går på en sittande konsert, eller typ opera så är det precis samma känsla som på bio.

Gå på bio

Som tur är så är det i alla fall ingen på universitet som klagar på min längd och det är ju alltid något, eller hur? Inte heller på gymmet är det någon som stör sig på min längd, så det är toppen! Sedan har vi såklart mina kompisar som mest utnyttjar det så att jag hjälper till med saker som annars kräver att man klättrar upp på en stol eller liknande och det är ju lite humor att jag används typ som ett redskap/verktyg, men det är charmigt!

Nä nu är det dags att dra iväg och träna! Blir nog ett pass på motionscykel eller löpband, ev. lite gym också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *